I händelse av behov: Bryt paus - INKÖRNiNG

Lovisa (känd från Urhästen) frågar mycket om inkörning (alltså verkligen jätte, jättemycket). När hon frågade Klara om just inkörning så kom det upp många punkter som även jag ville svara på! Så jag tog mig friheten att lite snabbt bryta min pågående bloggpaus och svara på dem.

 

Hur introducerade du selen?

Hästen får först själv undersöka den. Sedan tas selen och stryks mot hästens sidor. När hästen (oftast på en gång om den är mycket grundhanterad) är bekväm med denna behandling så börjar jag lägga allt på plats. Ett plus är om hästen är bekväm med att du fladdrar och sveper med selen, för då blir det inte lika dramatiskt när den sedan ser den röra sig. OBS! Alla mina hästar har varit totalt orädda för selen. Men jag har ändå varit noga med att ta promenader med selens alla olika delar på.

Tidsåtgång

Allt som oftast tar det inte mer än en vecka att vänja sig med selen, både hur den känns stillastående och i rörelse. Alla mina har förstått selen och inte brytt sig alls om den efter tre korta tillfällen i den. Innan dess händer det att de vänder sig och sniffar, reagerar när det tar i någonstans.

 

Hur använder du tömmar, pisk, avstånd, säkerhet?

Tömmar & pisk

Tömmarna används som kontakt och för att rikta huvudet. De hanteras med korrekt grepp som tillåter mig att snabbt korta och länga efter behov, blir änden för lång samlar jag upp ”snutten” i näven eller över armen! Eftersom jag vill ha kontakt med hästen genom tömmen vill jag inte att den ska användas att fladdras med. Numer sker all min drivning genom pisk och röst. Upplever det som mindre förvirrande för alla hästar jag kör. Pisken används då både för att förtydliga rösthjälperna (tex val av galopp) och för att styra kropp och ända.

Säkerhet

Jag vill ha så gott utrymme att jag hinner undan om hästen slår bakut eller kastar sig bakåt. Ungefär 1,5 meter snett bakom på stor A-ponny/B-ponny.

Hjälm vid behov (alltid vid körning med vagn). Väst är jag slarvig med. Större chans att en spark tar i bröstet än där hjälmen skyddar… Men ett slag mot bröstet är väl sällan lika förödande.

Utöver det: Ha någon med dig när du introducerar svåra eller läskiga saker. Ha ALLTID mobilen redo! ~

 

Hur har du lärt in de olika kommadon som du använder (för halt, gångarter)?

Allt har introducerats i vardagen, i lek och bus, när jag leder från hagen. De flesta hästar svarar med att trava bredvid en när en börjar springa. Lägger sedan kommando och vips! Så sitter det ganska snabbt! Halt och sidorförflyttningar är samma sak. Allt sker genom det hästen bjuder till! Ibland gäller det att inse snabbt att hästar reagerar olika. Ingen mening att sitta och smacka till en vägg som inte fattar vad som menas.

Tidsåtgång

Fortgående hela tiden skulle jag säga. Men alla hästar som kommit till mig har ändå förstått samtliga röstkommandon bra efter några timmars aktivt arbete med dem.

 

Hur mycket tömkörde du innan du satte på vagnen?

Med Julia blev det kanske fem gånger totalt innan vagnen åkte på. Där hade jag en häst som ganska snabbt visade sig ovillig att samarbeta.

Sväljis tömkördes sporadiskt under ett års tid (kanske två gånger i månaden) utöver våra enkla promenader med sele och utan, för att sedan komma igång någon gång i veckan under 2-3 månader.

 

 

 

Vad bedömde du att hästen ska kunna innan du anser att den är "redo" för vagnen?

Som min mamma säger: ”Start, stopp och svänga.”

Mer behövs ju egentligen inte! Allt finslip är just finslip. Inkörd är hästen när den på ett tryggt sätt accepterar vagnen (kan gå nära den när de dras och kan låtsasdra den genom att gå mellan skaklarna när medhjälpare och/eller kusk drar) och kan de önskvärda gångarterna utan ledare. Sedan börjar ju skolningen eller tillkörningen! Och den fortgår ju många år.

 

Har du släpat? Hur mycket?

 Ja och nej. Jag har släpat allt från feta traktorkättingar till lastpallar och vidare till däck bakom mig. Men jag anser inte sådana saker höra hemma fastspända (i draglinor) bakom en oinkörd häst... Det är nog mest för att jag alltid ser det värsta framför mig när det kommer till slappa draglinor och studsiga föremål (hej och hå, utslagna tänder och ännu räddare häst som får däck i röven).

I vardagen har jag tekniskt sett dragit i flera månader. Varje dag när jag släpade hem vatten och hö i skottkärran så hakade hästen på på sidan.

Hur många gånger drog hästen vagnen innan du satt i och körde?

Sväljis drog vagnen tre gånger (om jag inte missminner mig) innan jag satt på kuskbocken. För mig är det säkrare från vagnen än från backen med vagn förspänd. Så jag vill gärna fort upp i vagnen bara hästen visat sig bekväm!

6 dagar sedan...

Bloggen gapar tom. Bevisligen har jag inte så mycket att skriva. Jag driver idag Bettlös Hästsport på Facebook, kör in ponny, tränar en annan ponny, försöker hinna teckna litet mer än förra året och vill också ha någon typ av socialt liv, när jag inte jobbar eller hänger på Instagram. Jag har inte så jävla mycket till glädje över till denna blogg. För vet ni vad? Den har blivit tråkig. Jag är färggrann och här gapar det gråa, vita och svart lika jäkla tomt som mitt arkiv med inlägg. Alltså jag menar allvar. Min blogg och jag har blivit så separata varandra att jag inte känner igen den. Den är verkligen inte jag på något vis alls. Här är jag med mina svordomar och stora ord och många berättelser, tankar, idéer. Men bloggen är likväl tom. Tom på tanke, tom på kärlek, tom på stora ord.
Mitt mål med 2016 var att köra in Sväljis, flytta, skaffa jobb, bli lyckligare och lära mig mer recept på god vegansk mat. Inte mycket har blivit tänkt kring sociala medier och bloggande. Jag behöver prioritera om. Jag är rolig. Jag lovar! Så varför driva en blogg som får mig att framstå som något helt annat? Nä, bloggen kommer ligga ett tag nu. Ni som har intresse av att följa mig kommer kunna göra det på Instagram (@marooie).
Ha det gott så länge, Kusken Marooie the Blog.
 
Om och när jag kommer tillbaka så hoppas jag bloggen är lite mer såhär:
 
 
Och lite mindre såhär:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Körning med TVÅ hästar

För första gången på flera år ha
r jag kört två egna hästar på en och samma dag. Det känns nästan som en belöning i sig! Men inte nog med det så var båda riktigt trevliga dagen till ära. Bä-biss har fattat detta nu och förstår inte varför vi inte kan smyga iväg på långa travrundor... "Det går för sakta nu tycker jag! *skrittar redan så jävla fort att kusken bli farträdd*"
Det blev bara skritt idag. Och så kom vi överens, jag och mamma, om att hon skulle nog svara bättre på sidepull än på hackamore. Nästa gång vi kommer ut blir på tisdag, så då ska jag testa det!
Julia däremot, hon går som en klocka direkt hon hamnar i vagn idag! Körde en kort liten tur på 3 km idag. Häromdagen var hon väldigt öm i en hov och jag började fundera smått på hovböld, men upptäckte efter körturen att hon slitit väldigt mycket i tån nu... Jag ska kontakta en hovslagare att rådgöra med angående hennes bockhov. Det är svårt att säga vad som skulle fungera bäst.