Kritik

Kan du inte ta kritik? Kan du inte ens ta den om den är konstruktiv? Kan du inte ens ta den när flera kunniga människor kommenterar något och du är något av en nybörjare? Det måste vara jobbigt att vara sådan!
Jag börjar alltid fundera på sådant har när folk skriker påhopp. Varför får jag aldrig skit? Varför får jag aldrig denna "oönskade" kritik?
Det går ju att tänka att det är för jag faller under vad som anses resonligt och välinformerat. För att jag följer strömmen.
Med största säkerhet är det en hel del av det. Men om nu det korrekta är en välselad häst som hanteras med respekt och till och med att jag är lite i överkant vad gäller snällheten, varför skulle jag vilja vara något annat?
Eller, jo. Jag har visst fått "skit" och blivit "påhoppad" när jag lagt upp bilder. Bilder när jag kört bettlöst. Skillnaden är att detta har varit kritik född ur tradition och ovana, inte välmening eller någon faktisk fakta.

Fortsatt sjuk

Det ger inte med sig minsann! En envis hosta hänger kvar och jag funderar starkt på att köpa hostmedicin... Men det brukar vara så äckligt! Åhhh, vad jag är kinkig på mediciner! Däremot är jag en slaskhink när det kommer till mat. Kan äta det mesta utan att rynka på näsan... Inälvsmat var något de flesta barn rynkade på näsan åt. Jag var lika logisk då som nu: äter jag ett lik lär det knappast göra skillnad om jag äter tunga, hjärta eller röv. Idag är jag ju veggo. Snäppet bättre tycker jag!

Trots denna hosta som vägrar ge sig så måste jag ut. Jag är fortsatt sjukskriven, men med hästar finns det ingen möjlighet att ligga kvar på soffan i tusen år. Nä, jag får pallra mig iväg till stallet så fint! Nu runt jul har jag blivit bortskämd eftersom det finns bil hemma. Så jag slipper ju ut och gå i snålblåsten med min läskiga, kvävande hosta i alla fall! 
Idag blir det en sväng upp till ponnyerna. Tänkte försöka ut och smyga med båda två, men då lär jag behöva ha matlåda med mig, för nu har "sjukdomsaptiten" bytts ut mot den där glupande aptiten som uppkommer när en börjar bli bättre åtminstone!

En hyllning

Trots en envis influensa har jag tagit mig ut med min Bä-biss idag. Och för första gången travade vi förspänt..! Utan problem sprang hon på med lika vackert böjda och spetsade små fjärilsvingar till öron. ~
Men detta är inte en hyllning till min unghäst, nej, detta är en hyllning till en individ som inte ville komma in ifrån hagen när Svala började sättas i vagn. En individ som surt vände rumpan till. En underbar ponny.
Julia har alltid varit något otroligt småsur direkt jag selat för en annan häst. Julia är min enmanshäst. Och inte för att hon bara accepterar mig, nej, självklart inte! Utan för att hon är beredd att arbeta och känner sig direkt förolämpad om jag skulle anse henne "olämplig" att arbeta genom att sela för en annan ponny. Detta låter kanske som en riktigt flummig tolkning av hennes beteende; men tro mig: Direkt hon själv fick komma ut och köras igen så kom hon åter och stack huvudet villigt i grimman! Julia behöver känna sig duktig. Och det är just vad hon är. En fantastisk, trygg, givande och klok individ! Igår var vi på uppdrag i Gamla Gefle. I vinande vind skrittade vi runt med en vagn fylld med godispåsar och paket åt hela "byns" alla små barn. Gårdsdörrar slog och ljusen fladdrade vackert i mörkret. Mitt i detta befann sig en liten, liten ponny, med en kärlek för sin uppgift och en trygghet och utstrålning som fångade alla som mötte oss. Ja, till och med en polisbil körde förbi, blinkade med blåljuset för att sedan vända och fråga om de fick ta en selfie med oss! Tänk vad charmen hos en Shetland kan göra med människan? Tänk vad en vagn kan göra med en liten arbetshäst.