Reflektioner kring inkörning

Modeller, modeller, modeller... Vid inkörning vänjs hästen vid utrustningen, vartefter den longeras och tömkörs den med utrustningen, för att sedan lära sig acceptera tryck och drag i draglinor, baksele och brösta (imiterar vagnens beteende), börja släpa saker för att sedan sakta lära sig acceptera vagnen och slutligen börja köras sakta men säkert. Låter det som en bra idé? Javisst! Låter ju som att vi lägger en god grund för en framtida säker och trevlig körhäst. Inte sant? Inte helt, faktiskt. För vet ni vad som saknas? Utrymme för individer. 
Nu tänker många: "Nej, men vadå? Klart det finns uttrymme för individer! Det är ju bara att jobba olika länge på de olika stegen!" Det är inte riktigt så enkelt. Anledningen att det inte ger utrymme för individer är enkelt: Om vi ska ta varje steg och måste klara detta innan nästa steg tas, då finns risken att vi nöter något som hästen helt enkelt inte förstår pga att steget inte riktigt faller den i smaken!
 
 
Jag är starkt emot att tråka ut hästar, allra helst unghästar. Att nöta ett steg för att det står där på "utbildningsstegen" det är att inte lämna utrymme för individ! Jag kan ta min egen ponny om exempel: Sväljis går inte fram något vidare i tömkörningen. Hon skrittar på och travar om jag så ber om det, men hon har liksom inte det där trycket i steget som jag vill ha. Vad göra i ett sådant läge? Ja, det går ju att fortsätta nöta och nöta. Eller så frångår vi stegen och gör det hästen bjuder till. I Svälibäbäs fall var det rätt tydligt vad som skulle fungera: Sela för vagnen. Det den här ponny behövde var fokus. Självklart går det att lösa på fler sätt, men för min del var det mest logiska att spänna för vagnen och ge en väldigt tydlig uppgift: Dra. Med en uppgift hästen förstår blir allt så mycket lättare! Vissa hästar har lätt för samling, andra för längning. Det är väl rätt uppenbart att skolningen av dessa ser olika ut, inte sant? Kanske inte slutmålet är annorlunda, men vägen är såklart olika! Likaså ser jag på körhästen. Vissa hästar behöver dra en vagn relativt fort. Andra behöver släpa skaklar länge. En tredje typ behöver tömköras i alla miljöer innan något fungerar.
 
 
Sedan har vi detta med frekvens. Alltför många blir så ivriga att de vill klämma in så många pass som bara möjligt varje vecka. För mig är vila att utvecklas. Unghästen (och alla andra hästar) behöver få spendera tid i sin hage med sin flock och andas ut, äta, läka och bara vara! Varför klämma ni fyra pass per vecka, bara för att få till den där attraktiva mängden. Mycket, mycket, mycket. Ibland är faktiskt less more. Låt pållarna andas! Låt dem leva. Låt dem dra vagnen och göra det med nyfikenhet och glädje varje gång.
#1 - - Divorce your horse :

Bra skrivet! :)

Svar: Tackar, tackar!
marooie.blogg.se

#2 - - Urhästen:

Så himla bra tankar!

Svar: Tack! Jag har många sådana... Hahaha!
marooie.blogg.se