Släpskaklar, släpor, släp, att släpa

För att spinna vidare på de tankar jag fick kring detta med modeller, ska jag nu ta upp ett av de moment som inom just Sverige anses väldigt viktigt för inkörningen: Släpandet.
Att släpa något bakom hästen är precis som det låter: Hästen släpar ett föremål, vanligen en timmerdoning, ett däck eller släpskaklar. Utan att behöva överanalysera det minsta kan vi se likheter med brukshästen som har som arbete att plöja, släpa och dra.
Vad gäller detta moment - att släpa alltså - så är det många som skriker inombords när det uteblir. Men är det verkligen nödvändigt? Visst, det är ett sätt att lära hästen att acceptera ljud, synen av något bakom denne och drag - men är det det enda?
 
C.G. Wrangel, som skrev boken Handbok för hästvänner, beskriver inkörningen ungefär såhär: Hästen vänjs vid sele vid longen (longerlina), medan två medhjälpare håller draglinorna snett ut och bakåt. Sakta börjar linorna tillåtas röra hästen. Steget därpå är att vänja hästen vid drag genom att "karlarna /.../ så småningom, först i skridt (skritt) sen i traf (trav), låta draga sig fram av hästen". Är inte det väldigt mycket mer logiskt (och säkrare) för de flestas framtida bruk av hästen? Jag är smått allergisk mot allt som släpar bakom unghästar/oerfarna hästar. (Ha alltid min bakgrund i åtanke när jag skriver om körning och säkerhet.) Jag anser det livsfarligt om hästen i det skedet blir rädd och kastar sig framåt, allra helst med ett däck bakom, då det släpande föremålet snabbt blir en slängande projektil bakom den skärrade hästen! Men som sagt: Släpandet är en del av vår mer utbredda körkultur, alltså den som användes för bruket, med loksele. För mig är det förkastligt vid en inkörning. Jag anser det mer riskfyllt än givande. Vill jag vänja min häst med ljud släpar jag saker som jag snabbt kan släppa. Det blir väldigt mycket säkrare och effekten är ju densamma; en häst som vänjer sig vid ljud.
Så för mig går släpandet bort som en självklar del av inkörningen. Kanske udda för många, men för mig är det bara så. Däremot håller jag emot i draglinorna för att vänja vid drag, samt håller mot i bakselen för att vänja vid bromsandet.
 
Att släpa med en van körhäst är sällan ett problem. Detta med en häst som kördes in utan släp.
#1 - - Urhästen:

VI SKET I ATT SLÄPA OCH SLÄPA VI GICK RAKT PÅ OCH JAG ÄR FORTFARANDE ÖVERLYCKLIG BLAND MOLNEN HEJ DÅ

Svar: NI ÄR HELT FANTASTISKA! Jag är fortfarande uppspelt och lycklig för er skull! Hahahhahahaha! <3 ∆ × ¶ <3
marooie.blogg.se

#2 - - Klara Forsström:

Jag håller faktiskt inte med, jag tycker folk som inte släpar/drar annat innan vagn är lite smått korkade haha. Om hästen reagerar på t.ex. ett däck ser jag det som att man inte förberett den ordentligt. Och jag tycker att säkerhetsriskerna är mycket mindre med ett däck än att det första hästen drar är en vagn :)

Svar: Jag tror det beror på lite vad en har för preferenser vid inkörning. Jag ser en vagn som mindre riskabel eftersom den är mindre benägen att välta. Däck ser jag som sagt som en riktig projektil... Att hästen vänjer sig med att det släpar och låter bakom, det är en självklarhet även för mig. Enda skillnaden är att jag släpar däcket bakom mig och håller emot i draglinorna. Vi låtsasdrar skulle jag kunna påstå! hellre det är risken med en häst som sitter fast i det den är rädd för.
marooie.blogg.se