Djurkommunikation - Julia

En äkta hippie tror ju på detta med djurkommunikation, inte sant? Jag är inget undantag, men heller ingen bekräftelse på fördomen. Jag vet att det finns en massa saker ingen kan förklara, men de fungerar ändå. Själv har jag aldrig anlitat djurkommunikatör till någon av mina hästar. Inte för att jag inte tror, utan mer p.g.a. ... Rädsla? Vet inte riktigt! Men någon gång skulle jag ändå lockas för mycket för att inte våga längre. Så i helgen när jag träffade Klara, Jonna och Evelinn så berättade Klara att hon anlitat Lovisa för att tala med hela hennes jättegäng med pållar. Det var självklart mycket känslor, men mestadels fascination skulle jag säga!

I vilket fall så kontaktade jag Lovisa, och vad ska jag säga? Lovisa är en otroligt finkänslig och talangfull människa på så många plan. Hittills är det bara Julia som har fått sin session (såvitt jag vet i skrivande stund), men jag är oerhört fascinerad och chockad över hur klockrent Julia det är, samtidigt som jag fått en del saker klargjorda för mig. Klara valde att inte lämna ut allting, men då Julia inte alls delade med sig av något som hon borde skämmas över, så delar jag med mig av hela innehållet, bara lite sammanfattat och renskrivet, samt med lite kommentarer från min sida.

Jag har varit orolig kring detta med Julias anatomi... Hon är ju litet krokig och överbygd! Jag klämmer och känner och undersöker i all oändlighet... Det spelar ingen roll hur mycket jag vet att jag kan och gör, för jag är ändå rädd för det jag skulle kunna missa! Mina frågor till Julia var dessa:

Har du ont någonstans?
Vad gillar du att göra?
Vad tycker du om ditt förflutna?
Gillar du ditt "arbete" som körponny?

Session med Julia

15/01/18

"Det finns som ett mörker som vi gärna vill se in i. Det kallas smärta. Ibland är det som att vi hellre vill se smärtan, än det som inte bringar smärta. Det är ett omvänt tankesätt för att distrahera våra sinnen. Tänk om vi lät bli med det? Tänk om vi fokuserade på det vi egentligen känner, då hade vi inte fokuserat på att undra, har vi ont fysiskt eller bara i tanken? Det är viktigt för mig att vara frisk, det är inget undantag att jag ibland visar mina brister och skavanker, men oftast lindrar vi det med mer rörelse. Min matte brukar tänka att det blir bättre när jag rör mig och jag litar på henne.
Ni brukar se på mig som en instruktör och det uppskattar jag, jag har mycket att lära er. Ni kan lita på att jag lär er att se skillnaden. Som för att ta ett exempel på smärta. Den dag jag lider av smärta, kommer jag berätta det. Om ni känner igenom min kropp, som ni annars gör för jämnan, kläm gärna lite hårdare. Ibland är det till och med skönt, samtidigt som ni inbillar er att jag har ont. Det är svårt att förstå, men det är lätt för mig att känna. [Du lyfter på benen, kikar under hovarna, flyttar på svansen, går runt och tillbaka. Klämmer och känner. Lägger vikt och tryck för att se hur Julia reagerar. Julia verkar njuta av uppmärksamheten, medan du suckar i undran.]
Jag brukar putsa min kropp med mulen när jag tillbringar viktig tid utomhus och jag gillar att nynna till melodi av min kusk. Hon som sitter bakom mig och ibland gör roliga miner. Det är på något lustigt vis roligt att skratta med. Tänk gärna på det nästa gång jag tänker framåt. Då visar jag på ett pedagogiskt vis genom att skaka på huvudet, frusta ljudligt och dovt. Jag gillar att arbeta, röra mig, jag gillar att slappna av och se på livet som en vind. Det är himla lyxigt att få flyga med i vinden när det blåser i mitt hår. Då är det också som att bekymmer blåser bort. Inte för att jag har så mycket bekymmer, men ibland kommer jag att tänka på mina gamla vänner. De vänner som man egentligen aldrig glömmer bort. Sådana vi växer upp med och som härjade efter en när man gjorde något riktigt dumt. För snäll, det är jag inte alltid. Ibland får ni akta er, jag går vart jag vill och jag klarar mycket fastän man knappt kan tro det."

Efter att ha fått allt detta så var jag tillslut tvungen att fråga:

Hon sade inget om travtiden?

Och nej, det gjorde hon väl inte direkt. Hästar förlåter, och i synnerhet har jag alltid upplevt Julia som oerhört förlåtande. Lovisa tillade dock detta: 

"Jo, lite går väl kanske att relatera till med tanke på att hon tänker ibland på gamla vänner, såna man växte upp med, men att hon ändå är glad att hon är där hon är idag."


Ja, vad ska jag säga? Jag är inte alls förvånad över det som kom fram och det kändes så mycket som Julia så att jag såg allting framför mig! En del som verkligen fångade mitt hjärta var detta: "ibland kommer jag att tänka på mina gamla vänner. De vänner som man egentligen aldrig glömmer bort. Sådana vi växer upp med och som härjade efter en när man gjorde något riktigt dumt." Jag väljer att tolka det som att hon talar om Sunny... Alla gånger hon rymde och blev indragen i hagen igen, bara för att mötas av en ursinnig Sunny som grinigt jagade runt henne som för att läxa upp den dryga snorungen..! Det är inte utan en tår i ögat jag tänker på det...

Överlag verkar Julia vara nöjd, precis som jag upplever henne. Hon tar upp sina diskussioner, vilket hon har all rätt att göra, men hon är alltid medgörlig och trygg i grunden. Kort och gott är hon en underbar vän och någon jag är så tacksam att ha vid min sida! Jag kan inte annat än tacka Lovisa som hjälpte oss så mycket och lät Julia föra sin talan. Och om någon funderar på att testa detta med djurkommunikation till sina djur: Tveka inte! Även om Julia inte hade något akut att berätta, så har jag med egna ögon sett hästar som verkligen lagt fram rörande och viktiga saker! Läs t.ex. HÄR.

2 kommentarer publicerat i Julia
Taggar: Djurkommunikation, Julia the Shetty, Lillhov, Lovisa Ivarsson, Marooie, Marooie.blogg.se, Team Marooie, Urhästen
#1 - - Urhästen ✿ Digital konst, blommig häst & Lillhov:

Marie, det här inlägget var så roligt att läsa. Jag önskar er all lycka till i framtiden, enligt Julia verkar ju saker och ting rulla på! :)

Svar: Åh, jag håller med dig! Det är så viktigt att lyfta varandra.Jag håller också tummarna! <3
marooie.blogg.se

#2 - - Jonna:

Åhh, vad fint. Julia verkar vara glad och pigg till arbete och tacksam över din uppmärksamhet och omskötsel <3

Svar: Ja, mer positiv än jag väntat mig! Hon är ju litet allt eller inget... Gärna full fart! Men ibland är det bara skritt som duger. <3
marooie.blogg.se