Julias preferenser

De senaste sex åren har jag kört Julia bettlöst. I majriteten av dessa år varvat med bett. Varför? För det första så är det krav på bett för travtävlan, och på den tiden gick mina intressen absolut först, även om jag så långt det bara gick försökte anpassa val av bett efter Julia. Observera att jag tävlade en hel del semibettlöst, även "tjuvkopplat" så att allt tryck hamnade i grimman... Hehe! Men nog om det! För i och med mitt förra inlägg tycker jag att det är på sin plats att berätta lite om Julias åsikter kring bett och bettlöst!
Julia var ingen häst som sprang och gapade, även om det otvivligen hände att hon gjorde det; alltid p.g.a. handen i kombination med bettvalet. Hon visade dock tydligt missnöje om bettet inte var i hennes tycke. Alltså var Julia, kort och gott, en häst som "fungerade på bett". Varför då göra sig problemet? Alla hästar har mer eller mindre ingen plats för bett. Mindre hästar har ännu svårare. Anledningen att jag började välja bort bett var helt enkelt för att Julia trivdes BÄTTRE i bettlöst än med bett! Alltså var det inte Julias direkta hat gentemot bett som drev mig, utan snarare hennes lättnad över att slippa det.
Som jag nämnde var Julia sådan som gillade vissa bett och ogillade andra. När det kommer till bettlöst ser det istället ut som så att hon gillar allt jag testat hittills! Jag kan välja och vraka utifrån effekten jag vill åt, och hon ogillar aldrig något. Hårde händer gillar hon självfallet inte, oavsett bett eller bettlöst. Uttrycken för smärta och obehag ökar dock markant vid användande av bett.
Julias preferens: Bettlöst.
Anledningar att välja bettlöst: Julias preferenser.
Anledningar att välja bort tävlan: Julias preferenser.
Så enkelt var och är det för mig att välja bettlöst över bett! Ingen tävlan kan idag få mig att tänja på Julias gränser. Det är utövarna som sätter måttet, och en dag hoppas jag att tävlingsförbunden lika rakryggat som jag faktiskt kan stå upp för hästens bästa, såsom de utger sig för att göra.

Lite ur gängorna

Saker och ting flyter inte på. De snarare drar sig desperat fram över golvet i ett sista dödsryck. Jag är kort och gott inte så lite ur gängorna! Istället för att haka upp sig på detaljer får jag lov att klamra mig fast, bara göra det nödvändigaste och invänta fotfäste.
Lite känns det som att hästarna får mat, vatten och omskötsel. Inga långa körturer, inga planer och förhoppningar om utveckling. Men allt behöver inte vara så prestigefyllt alla gånger! Därför har vi lagt mycket tid på att bara vara och därmed få utrymme att bara uppskatta varandras sällskap utan press. Roligast av allt är ändå att Svala visar sådan positivitet när vi träffas! Hon studsar, busar, kliar och springer som en tok..! Tyvärr leder hennes unghästbus till en del nyp... Trots att det inte är hårt, och (absolut) inte aggressivt, så gör det ont! Jag är lite svullen fläckvis på min högra underarm efter hennes kärleksfulla inviter till lek... Men vad för väl det? Jag har en unghäst som blir exhalterad, bjuder till lek och aldrig, aldrig, ALDRIG är rädd att uttrycka sig!
I våra lekar börjar vi utveckla och förfina vår förståelse och har även plockat ut en del rörelser vi befäst kommandon för. Att förflytta kroppen i alla riktningar går idag så fantastiskt fint att det knappt är förståeligt..! För lite över ett år sedan fick jag hem en liten unghäst. Idag har jag en dansös! Utan någon som helst tvekan växlar min lilla ponny mellan att backa, förflytta bakdel och bog, stegra, följa, gå ifrån... Helt på röst och kroppsspråk! Om jag är stolt? Ja, vi förtjänar det!

Svala är en explosiv häst, lätt för snabba rörelser och har betydligt svårare för det stillastående arbetet än rörelse. Det syns ju på henne! Julia däremot... Hon ser onekligen ut som en filbunke! Alltid med pigga, glansiga ögon och ett välkomnande kroppsspråk, men ser aldrig ut att ha nära till ett utbrott. Faktum är dock att även hon har föredragit de rörliga rörelserna! Alla dagar i veckan har stegringar och  vinkningar varit hennes favoriter, likväl som att gör små skutt och skolhalter. Därför har jag försökt öka positiviteten kring rörelser där det inte "händer så mycket". Till slut har jag lyckats tror jag! Julia verkar nämligen ha en försmak för att följa, och uppskattar därmed target-träning. Så de senaste veckorna har vi tillsammans lekt en hel del med kontakt och målsökning. Då Julia inte är pillig med munnen alls, varesig rör mulen mycket eller flemar (till skillnad från Svala som numer flemar på kommando, mer än gärna), så har det aldrig varit lätt att få henne att röra vid saker, känna efter och lyfta saker med munnen. Men något som varit otroligt effektivt är att leka med Julias vakna och pigga sinne! Jag har helt enkelt spelat på hennes nyfikenhet. Istället för att befästa target vid en piska eller en färggrann punkt, så har jag gjort det som Julia alltid reagerar på: Kittlat i pälsen. Jag har bara kittlat lite på pälsens yta och kvickare än vinden har Julias nyfikna mule undersökt stället! Så nu böjer och vrider hon sig hur som helst med lite kittling i pälsen. Nyttigt? Njaaa... Möjligen bra vid stretching, men jag hoppas på att utveckla det till något mer!
 
 

Träning, tålamod, inkörning

Träna är ett krångligt begrepp... För den ene innebär det att fullt ut konditions- och muskelträna hästen, medan någon annan menar att det handlar om minsta lilla fysiska eller psykiska ansträngning, och en tredje är av åsikten att träning är just krångligt och subjektivt. Sedan har vi alla tusen nyanser däremellan!

Själv menar jag att unghästar behöver utrymme att växa både psykiskt och fysiskt, men mår bra av stimulans. Forskning visar att hästens kropp är färdigväxt långt senare än vi faktiskt tror och att hård fysisk ansträngning är slitsamt för de icke färdigväxta delarna. Vissa delar är färdiga så sent som vid tio års ålder! I och med denna forskning så dyker det upp mycket tankar kring den tidiga utbildningen och träningen av hästen. När är det egentligen lämpligt att träna hästen?

Själv spekulerar jag mycket fram och tillbaka i denna fråga. Problematiken att dra ett informerat beslut utifrån detta, det är att allting (som vanligt) kretsar kring ridning... Min kunskap och den allmänt vedertagna synen på körning, säger att hästen inte skall belastas nämnvärt vid körning på plant underlag och i rullning. Hästens egen vikt ska sätta vagnen i rullning genom en enkel lutning mot draganordningen och hålls sedan rullande genom vagnens vikt och bogens rörelser. Vid bromsning ska hästen likaledes kunna sätta benen något under sig och hålla emot vagnens vikt med den egna vikten, inte muskelstyrka. Vid körning i backar blir krafterna större vid både igångsättning och bromsningar, vilket är mycket viktigt att ha i åtanke. Körningen skall vara bekväm och mjuk.

 

Inkörning. Ett lika brett begrepp som "träning". Min tanke är att inkörningen ska vara en sömlös väg mot en trygg körhäst. Inte ryckig, inte plötslig. Därför är jag noga med att köra in Svala mycket lugnt och liksom "ta för givet" nästa steg. Hela tiden så testar vi små saker i vardagen för att normalisera selen, vagnen, linor, tömtag etcetera, etcetera. Hellre en unghäst som får nöta lite länge på samma ställe än en unghäst som absolut ska vara i vagn vid en viss ålder. Det är mycket där jag krockar med "travinkörningen"... Det går helt enkelt inte riktigt att både ta hänsyn till en åldersgräns och hästen som individ!

Och hur går det med Svalas inkörning? Ja, vi tömkör lite då och då när vi ändå är på promenad. Det fladdras med saker runt benen och jag kör ofta förbi bakom och upp längs sidorna med skottkärran. Nog har Svala hetare blod än Julia alltid, men hon är ändå i grunden en seg och tålig häst! Förstår det mesta mycket snabbt och har en naturlig vilja framåt. I dagsläget jobbar vi mycket på enkla saker såsom att ta styrning både i tömmar och med piska, likväl som röstkommandona. Halten sitter, igångsättningarna börjar ta form och vi kör utan problem slalom längs vägarna. Viktigast av allt är tålamodet, för under press växer ingen trygghet!

 

3 kommentarer publicerat i Körning, Sväljis;
Taggar: Inkörning, Sportkörning, Swallov the Welsh, Unghäst, Welsh sek. B, Welshponny