Smärta, stress och rädsla

När jag först började blogga ordentligt, detta var i början av 2013, så var antibett-rörelsen verkligen på gång. Det var precis när flera alternativa bloggar, framförallt Bara Elvira, började växa och synas. I denna veva testade vi sidepull för första gången. Jag var fast besluten att det skulle fungera och i slutet av 2013 körde vi uteslutande bettlöst. Jag är helt pro-bettlöst. Jag är inte anti-bett. Detta av den enkla anledningen att jag anser att bett mycket väl kan vara ett bra verktyg för kommunikation. Men jag skulle aldrig förneka det faktum att hästen saknar utrymme för bett. Det normala och naturliga är såklart att hästen, precis som du eller jag, fyller sin munhåla med tungan när den slappnar av. Bettet trycker undan tungan, det gör det.
Idag kör jag mestadels bettlöst. Det händer att jag kor med bett då och då. Varför? Jo, andra låter sina hästars munnar vila från bett. Jag låter min hästs nosrygg vila från tryck. Det har liksom vuxit på mig att enformigt tryck aldrig är bra. Detta oavsett nosrygg eller mun.
Men nu till detta med bett, bettlöst och stress. Jag har fått låna en pulsklocka för ett bra tag sedan av en bekant. Mycket rolig uppfinning och dessutom oerhört nyttig! Pulsklocka ifråga är av travtyp, alltså har den sändare i en gjord som skickar bla pulsen live till en klocka vid kusken. På så sätt kan jag snabbt se hur byten, olika gångarter och underlag påverkar pulsen. Men vet ni vad mer som påverkar pulsen? Stress. Smärta. Rädsla.
Många gånger när det talas anti kring bett, då tas detta med just stress, smärta och rädsla upp. Jag har ju dock haft möjligheten att testa detta påriktigt, med en häst som är körd på både bett och bettlöst på samma sätt. Med andra ord kan jag snabbt jämföra min hästs reaktioner vid de olika huvudlagen. Eftersom jag ändå skrivit en del labbrapporter så vet jag hur det fungerar med felkällor etc... Men en kan ju ändå testa och se hur just den egna hästen reagerar! För att göra en lång historia kort, utan en massa förklaring kring genomförande, så testade jag samma väg, med samma förhållningsregler, fyra gånger. Två gånger med bett. Två gånger utan. Resultatet? Ingen förhöjd puls vid byte av huvudlag. Inte ens vid ett tillfälle när min häst tydligt gapade (vi höll på att krascha) höjdes pulsen. Hästen låg på en stadig arbetspuls. Ja, vad ska jag egentligen dra för slutsatser? Jag väljer att tolka både Julias beteende numer, samt resultatet med pulsmätning, som att hon knappast bryr sig längre. Hon är lugn och fin i munnen och söker en mjuk kontakt. Ogillar Julia bett? Nej, inte i dagsläget. Hon gjorde det definitivt för två år sedan, men inte nu. Men är det bara Julia som förändrats på denna tid? Nej, skulle inte tro det. Idag är jag som kusk mer medveten om min inverkan. Och DET är något jag har den bettlösa rörelsen att tacka!
Så ja, vart vill jag egentligen komma? Jag vet inte riktigt... Kanske att jag känner att jag utvecklats. Hamnat i en mer neutral gråskala. Kanske att jag genom att lyssna på min ponny skapat ett större förtroende som nu visat sig. Jag vet inte... Men jag är mest lycklig att Julia känner sig nöjd! Att hon känner att vår utrustning känns bra och att arbetet går åt rätt håll. Förvänta er ändå att jag kämpar vidare för allas rätt att tävla bettlöst..!