Klippning och täckesfunderingar

Julia får alltid en rejäl, fungerande vinterpäls, som hon släpper helt strax innan midsommar. Detta trots rätt foder och att jag nöter med borste mest hela tiden. Det är något rent genetiskt, och verkar inte ovanligt bland shettisar heller för den delen. Påverkar det henne negativt? 
Idag är Julia ingen tävlingshäst längre, och även under tiden hon var det och tränades hårt så fick hon lov att sätta sin päls. Ponnytravarna vilade generellt under december och kördes sedan igång runt årsskiftet. Alltså så tränades Julia i full vinterskrud och genom hela pälstappningen! Påverkade pälsen nämnvärt? Nej, inte egentligen! Studier har visat att återhämtningen på en oklippt häst är något längre än klippta. Att täcka en lurvig pålle förlänger återhämtningen ytterligare! Julia kördes rejält svettig och släpptes ut såhär:
 
 
Hon frös aldrig någonsin! Hon återhämtade sig andningsmässigt redan under avselningen och torkade helt inom loppet av ett dygn. Är det verkligen ett problem för hästen att prestera oklippt då?

Njaaaa... Men samma studie som visat på skillnader i återhämtning, har också visat följande: "/.../studie på två ponnyer och en varmblodig häst under och efter ansträngning. Även dessa tre hästar verkade dra fördel av att vara klippta under ansträngning och återhämtade sig snabbare än när de var oklippta. Det kan således finnas fördelar för högpresterande hästar att klippas för att få hjälp att lättare bli av med överskottsvärme vid ansträngning."
Studien visar inga siffror angående återhämtningen. Visar inte om det skiljer några minuter eller timmar eller sekunder ens. Men däremot köper jag helt klart detta med torktid! Det tar en jäkla tid för en blöt oklippt häst att torka... Men täcket då? "Det skönt att ha vid behov." Men NÄR är det egentligen "behov"? Det är en klurigare fråga!
Forskningen visar alltså på att hästar återhämtar sig relativt fort om de tillåts kyla kroppen naturligt. Sammanfattningsvis så visar studierna på att:
  • Klippta hästar håller sig svalare och torkar snabbare vid träning. Andningsfrekvensen går även den snabbare ned till normala värden.
  • Täckning av oklippta hästar leder till förlängd återhämtningstid.
Julia har en briljant päls som klarar alla väder. Jag har aldrig upplevt henne som frusen, och hon har aldrig varit blöt ned till huden vid nederbörd. Inte heller Svala som har en betydligt tunnare och kortare päls är varken blöt eller kall. Klippning är helt enkelt inte aktuellt på någon av mina, då mina erfarenheter tyder på att skillnaden är mycket liten. Vintertid är pälsen med andra ord inte ett problem på något vis! Tvärtom agerar den perfekt skydd mot väta och vind utifrån, samtidigt som den kan regleras helt efter behov. Tidernas bästa vintertäcke!
Men sedan har vi detta med långa av- och påpälsningar... Julia klipptes aldrig vintertid, men under "övergångsmånaderna" hände det att hon klipptes en eller två gånger. Mer eller mindre uteslutande berodde detta på orken. Julia blir oerhört orkeslös under perioden för pälssättning/-släppning! Står mest och ser miserabel ut. Det är helt enkelt för varmt! För när hästen fortfarande står med flera centimeter päls under majdagar när det är 15 plusgrader... Ja, det blir skitvarmt!
Ja, mitt val är då enkelt. Vintertid klipps inga hästar här, utom vid akuta fall (läs: såsom Sväljis pälsätarutbrott i mars 2014). Men i mitten av april eller så, när det är varmt dagtid och bara lite småkyligt under nätterna; då mår Julia faktiskt bäst av att klippas! Men täcke? Njaaa... Klipps hästen på vårkanten/under hösten när det ännu är varmt, då klipps den väl av just den anledningen: Att den är för varm. Behovet som jag talade om tidigare, det ligger då möjligen i skydd mot nederbörd.
Nej, alltså: Att klippa för att "påskynda återhämtningen", det behövs då inte här. Det besparar ju dessutom en massa timmars pysslande med blöta täcken, och hästen tillåts reglera "täcket" som den själv vill! Men även till våren hinner det nog bli en klippning av Julia. Det ska bli spännande att se hur Sväljis släpper till våren och hur hon påverkas av värmen. Min gissning är att hon är bättre anpassad för det klimat vi har här!
Så för att runda av:
Päls > Täcke

Ungefär så känns det när vi kommer till detta med faktisk prestation och täcke/klippning!

Träningsschema

4 dagar/vecka. Minst 1 dag vila efter varje högintensiv intervalldag. 

 

Dag 1

Intervall

Vecka      Intensitet

1             5 x 400 m

2              ^

3             6 x 400 m

4              ^

5             7 x 400 m

6              ^

7             8 x 400 m

 

Dag 2

Långtur, intervallform

Vecka      Intensitet

1              Ca. 5 km

2              Utöka sedan efter ork.

3              Slutmål ca. 1-2 mil enkel väg.

4

 

Dag 3

Intervall

Vecka      Intensitet

1             7 x 400 m

2              ^

3             8 x 400 m

4              ^

5             9 x 400 m

6              ^

7             10 x 400 m

 

Dag 4

Långtur, lågintensiv

Vecka      Intensitet

1              Ca. 5 km

2              Utöka sedan efter ork.

3              Slutmål ca. 1-2 mil enkel väg.

4


 Så här ser alltså det träningschema ut som jag hittade i mina gamla skrymslen. Tanken är att jag själv ska testa detta igen och se resultaten, men jag ville också lägga ut det här på bloggen så att andra har chansen att testa och utvärdera det! I vilket fall om helst är det här alltså träningsschemat jag tränade Julia efter på tiden hon tävlade. Då alla mina hästar har gått på lösdrift även som fullt tävlande individer så fick mina hästar den nödvändiga rörelsen mellan träningstillfällena utan att jag behövde promenera dem för hand och/eller köra långa skritturer. Men självklart tar de ingen skada av att ut och promenera lite ändå dock! Däremot selade jag aldrig för och tog dessa skritturer. Jag skulle inte heller promenera hästen uppsuttet om jag hade ridhäst. Vilodagarna tillåter nämligen hästen att röra kroppen fritt, utan extra tyng från ryttare eller utrustning.

 

Med en bra grund har du tid och ork till finputsning såsom tömkörning. Även din häst orkar bättre med god kondition och lagom hull!
 
2 kommentarer publicerat i Artiklar, Julia, Åsikter & tankar;
Taggar: Häst, Kondition, Konditionsträning, Körning, Marooie, Marooie.blogg.se, Shetlandsponny, Sportkörning, Team Marooie, Träning, Träning ponny, Träningsschema

Ishalka och barfota

Gästrikland fick gott och väl fyra decimeter snö. En knapp vecka senare är det plusgrader och vattentäckta isgator exakt överallt... Det är inte mysigt för någon tror jag!
I vilket fall som helst så får jag mycket frågor om hur det faktiskt fungerar att hålla aktiv barfotahäst, framförallt denna årstid. Och jag tänkte ta och reda ut det något!
Ofta när du talar med barfotafantaster så menar dessa att en häst med friska hovar klarar halkan bra. Det är ju tyvärr litet mer komplicerat än så... Så att säga att hästen "klarar halka bra med friska barfotahovar" är lite pretantiöst. För det första är det ytterst individuellt, beroende av rörelsemönster och hovform, arbetsform samt vana. Dessutom är "halka" ett väldigt brett ord.
 
Mina erfarenheter
Julia har inga ultimata barfotahovar. Mycket p.g.a. hur hon ser ut i övrigt. Hon har en kronisk bockhov, sliter snett i bak på grund utav den benställning hon har, samt att hon varit skodd länge och ätit mycket socker. Däremot har hon nästintill alltid gått på lösdrift, fått bra grovfoder och motionerats mycket. Därmed håller det hela ihop ändå och hon klarar att tränas helt barfota på grusvägar utan problem.
Men hur klarar hon halkan då? Det beror då självklart på vilken "halka" vi talar om... Snö i alla former går utmärkt! Men när det blir såpass packat att det blir polerat, då är det inte någon idé att försöka köra barfota längre. För det är mycket det det hänger på: Vi kör.
 
Aktivitet
När hästen drar så lägger den tyngden i bröstan och skjuter ifrån. För att bromsa sätter den baken under sig och trycker mot bakselen. Båda dessa kräver grepp! Att chansa är inte gott nog när det kommer till detta... Jag vill absolut inte ha en häst som halkar omkull förspänd. Därför så kör jag faktiskt i broddade boots som förebyggande. Det kanske är halkfritt på stallplanen och hagen, men jag kan omöjligt veta om det döljer sig en isfläck under snön någonstans längs de två mil jag planerar att köra.
För ridning är det säkerligen annorlunda. Men då jag (självfallet) inte rider mina egna hästar, och inte andras heller för den delen, så har jag ingen erfarenhet på det planet. Spontant känner jag att jag inte skulle våga sitta upp på en pålle alls under halka... Säkerligen mycket för att jag inte skulle sitta upp ens under bästa tänkbara förhållanden.
 
Åtgärder och skoningar
Din häst förtjänar bra grepp. Vissa väljer att sko och brodda under eventuella isiga perioder, andra använder broddade hovboots, någon annan låter hästen vila och grusar hagen.
Skoning
Väljer du att sko så kan du underlätta för hästen genom att välja skor som limmas fast (välj ett griftfritt lim) och att fylla hovens undersida. Nu är det så att hovens undersida svettas och egentligen är det ingen toppenidé att täppa till. Men det handlar om komromisser när det kommer till "permanent-skoning"... Giftfritt lim är skonsammare än söm i de flesta fall. Att fylla undersidans hålrum föstör möjligheten för hoven att andas, men det ger rätt stöd och lämnar inte hoven hängandes på hovväggarna. Bäst vid lim-/spikskor är om du kan välja ett flexibelt syntetmaterial istället för metall. Metaller är för stumma för att flexa med ballarnas individuella rörlighet vid ojämn mark. Det innebär att hovleden får böjas i sidled istället, vilket den inte är gjord för.
 
Hovboots
Hovboots är ett alternativ som kan fungera kanon eller inte alls. Vissa menar att de är svåra att få att sitta bra. Det tror jag beror mer på anpassning efter hoven, snarare än hovbootsen i sig. Idag finns många märken modeller och lösningar.
Alla hovboots är inte broddningsbara. För att boots ska fungera bra att brodda så måste de ha en något rejälare sula, både vad gäller tjocklek och material. Modeller som går att brodda eller har permanenta broddar (märks med *) är:
  • Samtliga Easyboots
  • Shings vinter*
  • Samtliga Cavallo
  • Equine Fusion All Terrain
Det finns olika sorters broddar till hovboots. Genomgående brodd är broddar skruvas fast i ett fäste som borrats fast i bootsen. Dessa har en platta på insidan av sulan, i vilken det sitter en bult som går genom sulan. I bulten som sticker ut på undersidan skruvas de speciella broddarna i. En annan modell är Quick studs (säljs via bl.a. Easyboot, men är exakt samma sak som Bestgrip-broddarna. De senare säljs för betydligt förmånligare pris, samt finns att köpa extremt förmånligt vid stora leveranser). Risken med genomgående brodd är att de ger punkttryck i hästens sula.
Jag använder Easyboot Traditional och broddar dessa med Quick studs (dessa är små, men ger jättebra grepp). Jag rekommenderar alltid iläggssulor till hovboots, allra helst om du brukar brodd.
 
I hagen
Oavsett om du väljer att sko med brodd eller bootsa hästen så kan det vara en god idé att ta åtgärder mot halkan i hagen. Vissa använder sand, andra grus. Jag har också hört att det går bra att strö spån i gångar och runt foder-/vattenplatser. Tänk på att inte använda något med salt i, då det förstör markerna och kan indirekt orsaka sandkolik (hästarna går gärna och slickar på den saltade sanden).