6 dagar sedan...

Bloggen gapar tom. Bevisligen har jag inte så mycket att skriva. Jag driver idag Bettlös Hästsport på Facebook, kör in ponny, tränar en annan ponny, försöker hinna teckna litet mer än förra året och vill också ha någon typ av socialt liv, när jag inte jobbar eller hänger på Instagram. Jag har inte så jävla mycket till glädje över till denna blogg. För vet ni vad? Den har blivit tråkig. Jag är färggrann och här gapar det gråa, vita och svart lika jäkla tomt som mitt arkiv med inlägg. Alltså jag menar allvar. Min blogg och jag har blivit så separata varandra att jag inte känner igen den. Den är verkligen inte jag på något vis alls. Här är jag med mina svordomar och stora ord och många berättelser, tankar, idéer. Men bloggen är likväl tom. Tom på tanke, tom på kärlek, tom på stora ord.
Mitt mål med 2016 var att köra in Sväljis, flytta, skaffa jobb, bli lyckligare och lära mig mer recept på god vegansk mat. Inte mycket har blivit tänkt kring sociala medier och bloggande. Jag behöver prioritera om. Jag är rolig. Jag lovar! Så varför driva en blogg som får mig att framstå som något helt annat? Nä, bloggen kommer ligga ett tag nu. Ni som har intresse av att följa mig kommer kunna göra det på Instagram (@marooie).
Ha det gott så länge, Kusken Marooie the Blog.
 
Om och när jag kommer tillbaka så hoppas jag bloggen är lite mer såhär:
 
 
Och lite mindre såhär:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mer inkörning & kvällsaktiviteter

Det är mycket inkörning nu! Mycket eftersom jag inte är ensam om inkörning i min vänkrets just nu så blir det extra mycket körprat. Inte mig emot! Både Lovisa (Urhästen) och Klara är på vagnsstadiet med sina miniponnyer. Det blir mycket tankar och idéer som ventileras, vilket både är nyttigt och givande, förstås! Själv har jag dessutom den enorma turen att ha en fantastiskt kunnig "inkörare" i min mor. Så alla udda frågor kan jag ju ställa direkt till henne! Men faktum är att både jag och min mor är positivt överraskade av denna (hittills) mycket snabbt trevliga utveckling. Svälibäbä bryr sig inget om vagnen. Första gången hon drog vagnen själv reagerade hon något när det blev trångt i en sväng. Kanske inte heeelt konstigt att reagera då! Men hon skötte det galant med ett lugnande ptroo och en liten hjälpsam knuff i rätt riktning.
Imorgon ska jag få hjälp ut med Sväljis igen. Eftersom mamma är upptagen i veckorna med arbete alla de ljusa timmarna så får min jordnära far hjälpa mig istället. Tanken är att upprepa lördagens träning, med samma runda vi kört alla gånger hittills. Egentligen gör vi inte en så mycket större affär av det hela än så! Men om allt känns extra bra imorgon ska jag testa av mycket kommandon. Nästan som att köra själv alltså..!
 
 
Sedan har jag ägnat mycket av mina kvällar åt att teckna och läsa bloggar på sistone. Jag har tidigare inte varit så himla sugen på att läsa bloggar... Mycket för att inget känns direkt intressant. Men nu har jag hittat tillbaka till några favoriter igen, så jag hoppas inspon kommer!
 
Hippiebloggen, en smått underhållande blogg jag blev rådd att läsa av självaste Evelinn Mc. Guldfisk!

Urhästens Julkalender 2015: Lucka ETT

Lovisa (som bloggar på fina bloggen Urhästen) tyckte minsann att även jag skulle delta i denna hästiga julkalender. Njaaaa, varför inte, tänkte jag! Om inte annat ger det garanterat tid till eftertanke. Nu är jag i och för sig två dagar efter, men jag tänkte försöka komma ikapp så snart som möjligt..!
Men nu till den hästiga julkalenderns första lucka: Vem är du och din hästvän?
 
Vem är du och din häst?
 
Mitt namn är alltså Marie, mer vanligen kallad "Mrä" eller "Marooie". Jag är en känslig människa. En sådan som gråter till hemska videoklipp och tv-spel jag tycker om. Tänk att varje gång jag ska skriva om mig själv så finner jag att jag ännu upptäcker... Jag är nog inte helt på det klara med om jag verkligen vågar vara allt jag faktiskt är; vad som är äkta och vad som är framkallat av världen ikring mig. Som ni märker är jag en tänkare! Jag analyserar och vänder på saker. Jag är känslig, mjuk, varm, svag och stark. Jag gillar att utgå från att de flesta märker det också!
Utöver vem jag är så kan jag ju tillägga vad jag gör: Jag ägnar mycket av min tid med tankar och aktiviteter som kretsar kring körsport. Det har mer blivit så än något jag sökt mig till. Kärleken till den aktiviteten är ändock inte mindre för det! Som den (tyvärr rätt inaktiva) tecknare jag är så gillar jag att nyttja min talang till fina illustrationer också.
Mina båda hästvänner är Sväljis och Julia. Äldst är störst är först. Så vi börjar med att presentera Julia! Julia (f. -04) är min följeslagare sedan 2006. Hon kom till mig för att bli ponnytravare och lyckades lite mer än okej. Som ponnytravkusk blir det pension vid den ringa åldern 15 år, men jag fortsatte motionsköra ändå. Sedan några år har vi saaaakta selat om till sportkörning. Nu först börjar jag få ett någorlunda grepp om vad jag faktiskt kan och vill uppnå. Men åter till Julia! Min fantastiska körponny är kanske den mest ambitiösa ponny jag träffat. Hon är otroligt ärlig och litar på mig rätt villkorslöst.
 
Sväljis (f. -13) är en welshponny på närmare 125 cm bus. Hon är den där klasskompisen som alltod sitter på svaren och inte är sen att poängtera det!
Våra vägar korsades på en vanlig hästannonssida och efter lite om och med hamnade hon i min lösdrift! Sväljis är (förhoppnibgs-/troligtvis) min framtida körponny. Trots att Julia alltid är snabb fram till grinden när jag dyker upp så är Svalan nästan snäppet snabbare jämt. Älskar att hitta på saker, litet kort i tålamodet (som de flesta unghästar) och en trygg individ. I dagsläget har hon varit i vagn några gånger och hon verkar finna det både spännande och rätt givet.
 
 
Ja, båda mina pållar är underbara individer! Jag skulle inte byta dem mot någon annan och jag är glad att vi har tålamodet med oss när vi inte riktigt orkar med allt. Många säger att deras hästar är deras bästa vänner. Mina hästar är mina dryga kompisar som är smått dumma i huvudet och alltid ska fälla pinsamma kommentarer. Men tänk vad jag växer när de idiotförklarar mig!