"Du smygkör med bett?"

Njaaaa... En kan nästan tro det dock när jag igår vid halv åtta knäppte på belysningen på ridbanan och selade på Julia för markarbeten. Så kan det gå när Mrä är för lat för att gå upp tiiidigt och åka till stallet på förmiddagen. Men det löser sig liksom ändå! Har jag inte upplyst omgivning är jag inte heller bangen att köra med pannlampa. Cool sådär jag! *fett mörkrädd*
Näää, men åter till arbetet i töm. Jag är som sagt inget vidare värst jättevan att "fjanta runt" på marken. Nej. Här ska det gå fort, svettas och flåsas! OBS! Detta är alltså något negativt. Det går ut över vår utbildning och jag försöker hela tiden ändra min inställning. Idag tror jag faktiskt att jag lyckades något sånär! Vi knatade alltså ut på ridbanan, utan några särskilda ambintioner. Istället lade jag allt fokus på att titta och känna mig för. Hur ser det ut när jag gör så? Hur ser det ut när det känns såhär? Hur tar Julia en sådan här förhållning? Det blev en smärre succé! Några av de saker jag snabbt lade märke till är att Julia snabbt tappar formen när jag lägger på pisken på rumpan. Rätt logiskt egentligen..! Jag menar, trots allt är hon upplärd att se pisken som framåtdrivande. Och hon gör ju egentligen helt "rätt" när jag lägger till pisken. För det "rätt" Julia lärt sig med piskor är upp med huvudet och påskjut. Alltså helt tvärtom motför vad jag idag vill uppnå! Och det hela försvann direkt jag uteslutande brukade rösten. Så vi gick på volter och längs fyrkantsspåret, med fokus på skritt och kortakortakorta sträckor trav, med extra fokus på god form. 
Det gick alltså bra detta. Men det konstigaste av allt, det är att jag liksom föll in i någon sorts harmoni... Omfamnades av vinden som ven strängt över heden och Julia som lugnt visade hur lätt det faktiskt är. Så kan det gå! Less is more ibland. Och Julia trampade duktigt på med alla ben på rätt ställe.

Markarbete: Light

Jag är inte bra på markarbete. *upprepar mantra hundra gånger*
Nej, jag har så jäkla svårt för markarbete! Och nu är vi inte ens särskilt dåliga på det längre heller... Det är bara... Jag tror att jag har svårt att se det som "riktig träning" och så får jag ångest över att jag "slösar" ett helt pass på att harva runt, runt på en volt och över någon mesig bom. Har ni hört så dumt? Jag tror jag har svårt för att se det som träning för att jag gillar att se resultatet under den form jag sedan kommer använda det: Under körpass med vagn. Det är mycket mer tillfredsställande att se Julia gå bra framför vagn, där hon faktiskt "hör hemma", än på en volt runt mig, miljoner varv.
Vet ni vad jag låter som? De där hoppmänniskorna som spottar över dressyrpass. EXAKT så låter jag! Jag vet inte vad det beror på och jag har väldigt svårt att hitta en anledning bakom det, men jag försöker och försöker med dessa nedrans pass i töm...
 
Julia får representera min attityd vid markarbete... *se ovan*
 
Nåväl, jag fick ett pass gjort idag, om än ett pass modell light. Julia hoppade villigt några hinder på typ 30 cm och Sväljis gjorde det inte alls villigt. Tvärtom tyckte hon det var skittråkigt och ville bara köra följa John och en massa små tricks. Hennes framåtbjudning är förövrigt typ "döda mig, snälla". Men sådant brukar komma med vanan.

Halloween

Jag och min kära Backman gjorde det djärva draget att dra ut på en nattlig körtur i skogen. Klockan 24. Kolsvart. Pannlampa. Två hispiga hipsters bakom ett krutpaket till Shetland.
 
 
Backman: "Jag tror det kommer en bil..."
Jag: "Ja, det brukar åka bilar lite närsom på nätterna nere på den större vägen."
Backman: "Nej, men alltså här, på den gär vägen!"
Mycket riktigt kom det en bil bakifrån. Med pappa och min bror i.
Jag: "Vad gör ni ute nu?"
Pappa: "Vad gör NI ute nu?!"
De var nämligen ute på "byavakt" i bygden. Vi hade mindre syfte med vår nattliga utflykt.
 
 
Lämna kommentar publicerat i Julia, Träning;
Taggar: Bettlös körning, Helstängt, Körhäst, Körning, Körträning, Skygglappar