Rykt

Lovisa skrev ett inlägg om detta med rykt, och i vilka situationer olika saker lämpar sig. Jag tänkte passa på att dela min tanke i ämnet!
Mina hästar går som bekant på lösdrift. De har aldrig täcke och utsätts för både väta och vind, men i och med att de har välfungerande, friska pälsar så klarar de både regn, snö och kyla. När det kommer till rykten är det alltså funktionen som är vikitgast för mig, och därmed är en av de vitkigaste reglerna för mina hästar: Jag borstar inte blöta pälsar. Självklart kan det kännas lockande att ta fram borstarna och släta till pälsen när den "korvat sig" av fukten. Men blöt päls mår helt klart bäst av att bli lämnad ifred. Risken finns att en rotborste bara pressar fukten genom den yttre hårremmen och att ullpälsen blir fuktig. Hellre tar jag en svettskrapa och drar av överskottet från ytan.
Men även när pälsen är torr så har jag lite regler som gäller:
  • Kroppen borstas med vad den kräver. Vinterpälsar kräver allt som oftast rejäla piggborstar eller manborstar. Svala har en betydligt flygigare och mjukare päls än Julia. Julia har långa, kraftiga täckhår. Magic brush åt Svala, manborste med handtag åt Julia.
  • Manar och luggar reds ut vid behov. Ingen av mina är av typen med lättrasslat tagel. Svansar borstas vid varje rykt med manborste.
  • Trimning av hår sker i begränsad form. Svansarna klipps raka och så korta som behövligt. Öronhår, skägg, känselhår, manar, luggar och hovskägg är alltid orörda här!
Egentligen är jag inte direkt någon storryktare... Mina hästar håller sig (tack och lov) förvånansvärt rena och fräscha själva. Men jag tar gärna med mig en mjuk piggborste och en rotviska ut i hagen när jag ändå ska hälsa på och mysa lite. På så vis kan de ju välja själva också om de har lust att bli borstade eller om de hellre ägnar sig åt annat. Allt som oftast står de villigt och låter sig borstas. Även rykten ska ju vara en trevlig upplevelse för alla inblandade!